historia italienska språket

Ursprung italienska språket

det italienska språket härrör direkt från Latin, precis som andra romanska språk som spanska, katalanska, portugisiska, franska, rumänska och andra minoritetsspråk (occitanska, provensalska, Galiciska, Ladin och Friulan).

språkutveckling från sitt ursprung

det italienska språket har utvecklats genom en lång och gradvis process, som började efter det romerska rikets Fall på 5: e århundradet.,

fram till detta ögonblick hade Latin spridit sig och hade införts över Imperiet som ”madre franca”, eller det delade språket.

efter rikets fall hade språkets folkliga och lokala former en viktig roll i samhället och befolkningens vardag.

under flera århundraden, och särskilt under medeltiden, var Latin det dominerande Kulturella språket, som användes i hela europeiska universitet och i alla kyrkans officiella handlingar och förfaranden.,

först inspelade skrifter på italienska

de första dokumenten skrivna i folkmun (vilket var det språk som vanligtvis talas av den allmänna befolkningen) går tillbaka till 960.

det här är den så kallade Placiti Capuani, som visar att vissa territorier som ligger nära staden Capua, i Kampanien, tillhörde ett kloster av benediktinska munkar.

från början av 1200-talet började stora mängder litteratur, och särskilt dikter, publiceras på regional italienska., Den största push och mest betydande bidrag gjordes av sicilianska poeter på 1200-talet som sedan följdes av dem från Toscana, den viktigaste är Dante Alighieri, Giovanni Boccaccio och Francesco Petrarch.

grunden för modern italiensk

ur ett historiskt perspektiv är det inte fel att hävda att den höga eller odlade, toskanska dialekten, som de tre viktigaste poeterna från 1300-talet (Alighieri, Boccaccio och Petrarch) skrev in kan betraktas som grunden för modern italiensk.,

trots detta är det italienska språket som vi känner till det idag resultatet av en lång utvecklingsprocess och debatter, som började på 1600-talet, över vilken rätt form av språket borde vara. I slutet var frågan om vad Italienska att tala kvar. Även om många författare och kulturfigurer i slutet av 1900-talet inspirerades av den toskanska modellen, finns det i alla aspekter av språket flera relevanta historiska och sociala faktorer som måste beaktas.,

För det första, i århundraden fram till Italiens enande 1861, var landet uppdelat i ett antal olika stater, som vanligtvis var under utländsk regel. När Italien förenades 1861 fattades beslutet att göra Tuscan till landets officiella språk.

inom den italienska befolkningen fanns det dock och hade alltid varit hög analfabetism, och denna analfabetism fortsatte huvudsakligen i landsbygdsregioner fram till 1950-talet.,

som ett resultat användes dialekter som vardagsspråk i århundraden, och alla som kunde uttrycka sig och kommunicera på italienska gjorde det med hjälp av grammatiska, lexiska och fonetiska aspekter som påverkades av regionala och lokala dialekter.

användning av dialekter i Italien

användningen av dialekter i Italien utgör en unik situation jämfört med resten av Europa. Även idag i många olika delar av Italien dialekter används som ett informellt sätt att kommunicera i olika sociala miljöer och inom familjer.,

tvärtemot vad många tror, i vissa italienska regioner används dialekter i stor utsträckning, och inte bara inom de äldre generationerna. Även om användningen av standard italienska råder i de yngre generationerna, många unga människor kan uttrycka sig i sin egen dialekt, eller åtminstone förstå det, i informella sociala situationer.

det är också värt att komma ihåg att dialekter, såväl som accenter, kan förändras mycket även inom samma region.,

om du tar Toscana som ett exempel, även om det inte finns verkliga och riktiga dialekter, skiljer sig florentinska accenten mycket från Pisa eller Livorno och Lucca eller Arezzo.

i andra regioner är det lätt att upptäcka dialektala skillnader mellan platser i samma provins, eller var och en bara några kilometer från varandra.

dialekter och regionala italienska

under lång tid har dialekter felaktigt ansetts vara” fattiga och fattiga föräldrar ” av standard italienska, som huvudsakligen har utvecklats från den toskanska dialekten., Men i verkligheten representerar dialekter en kulturell rikedom.

detta kan ses i det faktum att under de senaste 50 åren har många regionala termer, från Toscana, Lombardiet, Veneto, Neapel och Sicilien, kommit in i det nationella språket. Som sådan är det inte förvånande att dialekter har studerats starkt av lingvister och har använts i litteratur och poesi.

tidigare fanns det en fördom mot dialekter, med människor som trodde att standard italienska var det språk som användes av bourgeoise, medan dialekter användes av bönder och arbetarklassen, men nu har denna fördom mestadels dött ut., Till exempel har den senaste statistiken visat att i Veneto, som är en av de mest ekonomiskt utvecklade regionerna, talar ungefär hälften av befolkningen i dialekt både med sina familjer och med vänner.

allt du behöver göra är att gå runt en av de vackra och historiska städerna Veneto som Venedig, Padua, Treviso, Verona eller Vicenza för att inse hur nuvarande dialekter finns i stadscentrum.,

spridningen av standard italienska

1950, precis som landet gick igenom en tid av fullständig Infrastruktur, ekonomisk, social och politisk återuppbyggnad, talade mindre än 20% av den italienska befolkningen flytande i sin dagliga liv.

analfabetism och semi-analfabetism var till stor del närvarande i olika befolkningsgrupper. Den italienska konstitutionen, som grundades 1948, gav alla rätt till en grundläggande utbildning.

men i vissa situationer var denna rätt till utbildning inte helt garanterad., Tillgång till högre utbildning och universitet var ganska mycket endast reserverad för barn från mer välbärgade familjer, medan barn från arbetarklassen och jordbruksfamiljer slutade bara vara en ekonomisk resurs för familjen.

detta innebar att många barn inte ens avslutade grundskolan, trots att lagen krävde att de skulle stanna i skolan tills de var 18 eller 20, innan de deltog i obligatorisk militärtjänst.

kanske ganska konstigt, händelsen som hade störst inverkan på kickstart av språkets förening var införandet av TV.,

TV-program började sändas av RAI, state broadcaster, 1954 på bara en kanal. Under åren som följde, fram till den ekonomiska boomen mellan 1958 och 1962, blev tv inte bara ett sätt att föra människor samman (eftersom väldigt få människor faktiskt hade en TV-apparat), utan också ett sätt att sända kulturella program och språkliga modeller.

i själva verket, mellan 1960 och 1968 RAI sända en show I slutet av eftermiddagen som kallades Non è mai troppo tardi, eller ”det är aldrig för sent,” som presenterades av läraren Alberto Manzi., Som ett resultat av denna show lärde många analfabeter att läsa och skriva, och det uppskattas att omkring en och en halv miljon italienare lyckades få sitt grundskoleintyg under denna period.spridningen av ett standardiserat italienskt språk stöddes därför av ekonomisk tillväxt, en bättre livskvalitet, den gradvisa spridningen av utbildningsprogram och språkprogram som visas på TV.,

TV och standard italienska: en intressant relation

medan, å ena sidan, TV State broadcasting hade en pedagogisk funktion, eller åtminstone under de första 20 åren av dess existens, det har också haft andra effekter.

sedan 1980-talet, då tv har blivit mer kommersiellt framgångsrik, visar har blivit mer om bara underhållning och är mer triviala, och ibland vulgära och vanliga och visa beteenden långt bort från verkligheten.,

med tidens gång har detta haft en negativ inverkan på den kulturella utbildningen av de yngre generationerna, och har infört ett mycket enklare språk, fullt av slang men saknar ord och syntax, och till och med bara felaktig. Med andra ord, en form av ”språklig populism” utformad för att locka ungdomar och massan av människor som saknar en fullständig kulturell utbildning.

utarmning av språket

italienska är ett språk rikt på ordförråd, idiomatiska uttryck och semantiska nyanser. Faktum är att de mest kompletta ordböckerna kan innehålla från 80.000 till 250.000 poster.,

forskning som genomfördes några år före den berömda italienska lingvisten Tullio de Mauros död (1932-2017) bekräftade att ungefär hälften av befolkningen i vardagssamtal bara använder 3000 ord.

dessutom bekräftade liknande forskning att i vissa grupper av befolkningen (och inte nödvändigtvis de mest missgynnade) är användningen av vissa grundläggande grammatiska aspekter, som det subjunktiva, felaktig eller ibland helt utelämnad och ignorerad. Tack vare ett statligt dekret 2007 lyftes åldern fram till vilken skolans närvaro är obligatorisk från 14 till 16., Det innebär att eleverna nu måste slutföra minst 10 års utbildning, bestående av 5 års grundskola, 3 år i gymnasiet och sedan 2 år i gymnasiet.

så det är skolans och familjernas uppgift att tillhandahålla en lämplig kulturell och språklig utbildning för barn.,

i vissa fall sker det dock inte, eller åtminstone sker det inte helt, på grund av flera olika faktorer: skolor och lektioner är inte spännande eller aktuella, vilket innebär att eleverna inte kan utveckla kritiska tänkande färdigheter; den växande invasionen av teknik, som smartphones, surfplattor och sociala medier; det lilla antalet studenter som läser; en skrivförmåga som är mindre raffinerad eller är mer hotad på grund av de andra ovannämnda orsakerna.,

som ett resultat, i vissa vetenskapliga fakulteter vid universitet, har skriftliga italienska tester införts för att testa studenternas förmågor. Accademia della Crusca (italienska språkhögskolan), som är baserad i Medici Villa Castello I Firenze, är det organ som ansvarar för kontroll och registrering av varje språkligt fenomen och förändring.

språk upplåning

sedan republikens födelse 1946 har det italienska språket blivit rikt på utländska termer.,

även under åren innan det italienska språket invaderades av franska ord i modevärlden, engelska i sport och tyska i filosofi och psykoanalys.

den fascistiska regimen syftade till att bli av med alla dessa utländska ”föroreningar” och kontrollera det italienska språket. För att se effekten av detta behöver du bara tänka på Italiens nationella sport. Fotboll introducerades i Italien mot slutet av 1800-talet av några engelsmän, med några engelska termer tillsammans med den, som följaktligen avlägsnades och ändrades under den fascistiska regimen.,

För exempel blev målet rete, straffet blev calcio di rigore, offside blev fuorigioco och hörnet blev calcio d ’ Angolo. 1934 och 1938 vann Italien VM i två på varandra följande tävlingar, vilket bara bidrog till att öka fascisternas löjliga nationella stolthet.

ibland blev denna nationalisering av språket något överdriven, till exempel i de italienska dubbningarna av Hollywoodfilmer. Scarlett O ’ Hara i Borta med vinden blev den mycket italienska Rossella.,

Efter kriget och fram till 1970-talet var Franska det första främmande språket som lärdes i offentliga skolor, men samtidigt tog engelska av genom musik och kultur. Naturligtvis har i Italien under de senaste 40 åren engelska blivit det främsta språket som lärs ut och har en allt vanligare roll inom vissa yrkessektorer (turism, IT, affärer, pr etc.).

påverkan av engelska slutar ibland att producera motsägelser, eftersom det dagliga språket ofta tenderar att ersätta ett normalt italienskt ord med ett engelska alternativ., För att ta ett typiskt exempel säger italienarna ofta ”andiamo a fare shopping” (låt oss shoppa), istället för att använda det italienska ordet spese eller acquisti.

italienska som kulturspråk utomlands

talas endast i Canton Ticino i Schweiz och i några samhällen i Istrien (mellan Slovenien och Kroatien), i nästan 40 år italienska intresserar människor i alla åldrar från hela världen. Detta har lett till födelsen av många italienska språkskolor i Italien och skapandet av många kurser utomlands, på universitet, språkskolor och även det Italienska Kulturinstitutet.,

den främsta motivationen som leder många utlänningar att välja italienska är en kärlek till landet och dess kultur.

gå med i vårt nyhetsbrev